Handling: Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem – och oss – på en oförglömlig resa.

Förr eller senare exploderar jag är en gripande och livsbejakande kärlekshistoria mot alla odds. Baserat på den bästsäljande boken av John Green om det roliga, spännande och jobbiga i att leva och att vara kär. (tagen från sf)

Kommentar: Vart ska jag börja!? Wow, säger jag bara. Jag hade sådana förväntningar på denna film och inte kan jag säga att jag blev besviken. Den var så jäkla bra. Jag älskade allt, hur miljön var uppbyggd, skådespelarna. Ja allt! Inte minst käraste Ansel och Shailene. De är så sjukt duktiga skådespelare och jag har följt dem båda genom deras karriär. Visst jag hade inte riktigt förväntat mig att Gus skulle se ut så men jag tycker att Ansel visade vart skåpet skulle stå om man säger så. Han var verkligen den bästa Augustus och bättre än jag väntat mig. Sedan har vi Shailene och hon är ju hur braaa som helst. Jag älskar henne och förstår mig inte på dem som inte tycker om henne. Hon är en fantastisk skådespelare och verkar vara en sådan positiv och underbar tjej.
  Som sagt, Ansel och Shailene passade perfekt för rollerna som Hazel och Gus och de såg verkligen ut att ha karisman som man ville och hade förväntat sig från boken. 
   Påväg in till filmen hade jag förberett mig och tagit med näsdukar in case jag skulle få en sådan breakdown jag fick när jag läste boken. Jag klarade mig men kunde känna att ibland ville tårarna spruta men jag höll mig för att jag inte ville grina som vissa andra inne på bion.

 

Även om detta är en historia om två tonåringar som har cancer är det så mycket mer än bara det. Det är relationen mellan två ungdomar som får chansen att leva och uppleva kärleken en sista gång. (fortsättn. spoilers) 

Tveka inte att läsa boken och sedan se filmen! Okej? Okej.